Som samhället ser ut idag, (väldigt patriarkalt) så åsidosätts barnens rättigheter till förmån för pappors rättigheter. Vi pratar här om pappor som har utsatt mamman och eller barnen för misshandel men ändå anses det viktigare att pappan är en del av barnens vardagliga liv än att barnen känner sig trygga och respekterade.
I de fall när man anser att det är nödvändigt gömmer man dock undan mammor och barn på skyddad boende. Det är förstås bra att man ibland (alldeles för sällan) ingriper men ska offren gömmas undan och med allt det omaket som det innebär medan förövaren går fri? Det är så vansinnigt fel!
Vi är många mammor som har fått nog: Fått nog av att barnen far illa, mår psykiskt dåligt som också ger fysiska symptom. Vi torkar tårar, plåstrar ihop trasiga själar och brustna hjärtan och tvingar förtvivlade barn att åka iväg på sina umgängen med pappor som de inte vill till. Någon sa att ”ja men om barnet gråter när det ska till skolan så måste du ju tvinga det att gå dit ändå”. Ehh nej! Det är ett väldigt dåligt argument; Om mitt barn gråter varje gång det ska till skolan så är det något som är väldigt fel. Då försöker man först lösa det i samråd med skolan och fungerar inte det så byter man skola. Om man nu ska dra ett likhetstecken mellan skolplikt och ”umgängesplikt” som ju faktiskt inte existerar. Lagen säger däremot att:
Föräldrabalken 6 kap:
1 § ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47)”.
”2 a § Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge”
Enligt definitionen i 1 § så har barnen rätt till omvårdnad och trygghet och varken psykisk eller fysisk misshandel är accepterat. Enligt 2 a § ska ”barnens bästa” tas i beaktning. Är ”barnens bästa” att mot sin vilja med ångest som konsekvens tvingas till umgänge?
De flesta av oss har lämnat våra misshandlande män för att skydda oss själva och våra barn, godtrogna har vi trott att det varit en mänsklig rättighet att få leva i fred. Att samhället inte ska tvinga oskyldiga försvarslösa barn till något som deras mammor själva har flytt ifrån. Man tycker också att vi ska uppmuntra barnen att älska och uppskatta sin pappa vilket gör det hela än mer absurt. Ska vi också uppmuntra barnen att älska och uppskatta mobbare och plågoandar de möter i skolan?
När man levt under psykisk misshandel i många år utvecklar man bla CPTSD (PTSD) det vet vi kvinnor som lämnat och sökt hjälp. Vad händer med alla barn som tvingas att stanna kvar? De utvecklar också CPTSD (PTSD) som är väldigt svårt att bota och ger livslånga problem, de utvecklar olika självskadebeteenden, utmattningssyndrom, magont, huvudvärk, blir utåtagerande eller tysta och inåtvända etc etc. Kostnaden både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt är väldigt hög för att enskilda individer (pappor) anses ha ”rättigheter” som står över vad lagen faktiskt säger ska gälla.
”Konfliktfyllda vårdnadstvister” som dras i långdragna processa beror förmodligen till 99.9% av att den ena föräldern vill skada den andra föräldern genom barnen, två sunda personer som båda vill barnen deras bästa kommer överens. Man får ofta höra att ” det är aldrig bara en persons fel när två träter”. Det är helt fel, det krävs bara en person för att två ska träta. Om den ena personen har narcissistisk personlighetsstörning/ är psykopat så söker de konflikt, och de straffar motparten genom att försöka ta det som betyder mest för dem, vilket ofta är barnen. De som arbetar med vårdnadstvister måste utbildas i att se och känna igen detta.
Det är faktiskt så att Cluster B personlighetstörningar; Psykopater, Sociopater (antisocial personlighetsstörning), narcissister och Borderline tillsammans sägs utgöra hela 10% av befolkningen så man kan tycka at det inte är mycket begärt att rättsväsendet lär sig identifiera dem och inte minst skydda deras offer. Istället för som idag, helt gå på deras skådespel och ofta spela dem helt i händerna och tro på dem när de utmålar mamman som psykiskt sjuk, instabil etc medan de själva är någon form av hjälte/offer. Många är dom mammor som förlorat vårdnaden om sina barn, dvs barn som förlorat sin mamma, pågrund av dessa lögner.
Vi vill få till en förändring nu! barnens bästa ska vara barnens bästa. Och det ska vara barnens rättigheter som prioriteras. Föräldrarnas rättigheter är sekundärt, och ska vara något man har förtjänat!
Vi delar nu med oss av våra berättelser ur verkligheten på Vi bryter tystnaden Vill du vara med och påverka beslutsfattare och hjälpa utsatta? Gå med i FB gruppen Respira volontärer
LIVET EFTER PSYKISK MISSHANDEL 