Psykopaten och djur – eller en liten hunds upplevelser

Igår var jag tillsist tvungen att låta min snart 16 åriga hund somna in. Nu orkade inte benen längre hålla honom uppe mer än korta stunder och han drösade ihop flera gånger under morgonpromenaden. Veterinären kom hem till oss och hjälpte honom att somna in. Envist försökte han kämpa emot, försökte resa sig gång på gång. Det var hemskt att se, men så tillslut efter nästan 1 timma så somnade han in..

Vårt liv tillsammans spelades upp i minnet medan mina tårar föll över hans lilla kropp. Han och jag har hållt ihop under hela min relation med psykopaten. Han har så många gånger slickat de salta tårar från mina kinder. Han var liksom jag ofta utsatt för psykopatens behov av att utöva makt och ett objekt för hans okontrollerade raseri utbrott.

Jag såg oss igen där i den kaffebruna hallen med vita plankgolv kl 2 på natten när jag var på väg att fly ut i natten med min hund i famnen för att komma undan psykopatens vrede. Hur han hårt knuffade mig in i väggen och ryckte min vettskrämda hund ur min famn medan han skrek, ”Spring du härifrån men hunden får du inte med dig” Jag grät och bönade att han skulle släppa taget, jag mötte förtvivlat min lilla hunds rädda blick innan jag vände mig om och sprang, utan honom.

Jag såg framför mig en gång när han blev så arg på min lilla hund för att han morrade åt honom att han tog honom hårt i nackskinnet och svingade iväg honom så att han flög genom hela vardagsrummet.

Jag såg framför mig den där gången som min lilla hund hade blivit förgiftad och rasade ihop på mitt jobb, jag rusade till närmsta veterinärklinik som konstaterade att han behövde akutvård för att överleva. Jag ringde psykopaten som hade min bil och bad honom komma och hämta oss och köra oss till hundsjukhuset på andra sidan stan. Men det passade honom inte att komma så jag fick ta en taxi.

Min älskade lilla prins, så många gånger jag fått rädda ditt liv genom åren, inte hade jag vågat drömma om att du nästan skulle nå din 16 årsdag. Det var så svårt för oss båda att släppa taget. För mig mycket för att du varit min lilla hjälte och mitt stöd genom de långa helvetet jag levde med psykopaten. Och för att du var som min första lilla bebis.

Vid den slutliga separationen tvingade rättsväsendet mig att låta psykopaten fortsätta vara delaktig i barnens liv. Men jag är otroligt tacksam att min lilla hjältehund som upplevt tillräckligt fick stanna hos mig. Han fick 3 år av lugnt pensionärsliv utan drama.

Nu fortsätter jag och barnen kampen och du får springa vidare i Nangijala. Tack för all din kärlek. Ock förlåt mig för att du fick leva så många år med plågoanden som nog gjort dig mer illa än vad jag vet om. Förlåt❤️


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s