Morsdag 2015 – den sista med psykopaten

Min sista morsdag med psykopaten var verkligen början på slutet. Stunderna jag tillbringade hemma var som att gå på ett minfält, helt plötsligt exploderade det och jag fick långa monologer om hur värdelös jag var på olika sätt. Jag hade börjat ta barnen med mig och bara lämna huset, för han gav sig aldrig, malde på och förföljde mig när jag försökte komma undan. Han hade alltmer börjat försöka vända barnen mot mig. Han försökte till och med få dem att sluta kalla mig för ”mamma” och istället säga mitt namn.

Vår 6 åring hade verkligen börjat tröttna och bad mig att vi skulle bo ensamma igen, som vi gjort större delen av hennes uppväxt, hon började gå emellan och be honom ”sluta bråka med mamma”. En dag när hon ställde sig emellan och bönade ”snälla pappa sluta, sluta bråka med mamma”  och han bara malde på och förföljde mig uppför trappan medan hon envist trängde sig emellan ”snälla pappa sluta” då snäste han åt henne att inte lägga sig i och hon svarade med att ”du är en jävla skitpappa”. Han bestraffade henne med: ”nu kan du glömma …” och aktiviteten som hon sett fram emot såå länge som hon äntligen skulle få göra nästkommande dag. Han gick in i ett annat rum och smällde igen dörren.  Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag minns den ångestfyllda lilla kroppen och förtvivlade blicken när hon stod där utanför hans stängda dörr och bönade om förlåtelse men bara fick tystnad till svar. Hon utsattes för en av hans favorit bestraffningar: ”The silent treatment”

Någon tid före morsdag så hade min kropp helt slagit bakut och jag var utmattad/utbränd och hade drabbats av CPTSD.  Kort sagt min kropp och min själ orkade inte mer och jag hade sjukskrivit mig sedan jag förlorat kontrollen över bilen under ett jobbuppdrag en vecka tidigare. Jag hade med största sannolikhet inte drabbats av denna totala kortslutning om jag hade levt i en sund relation och framförallt så hade min partner tagit hand om och stöttat mig för att möjliggöra en återhämtning. Men inte i mitt fall.

När morsdag närmade sig bestämde jag mig för att ge mig vad varje mamma förtjänar, och jag verkligen behövde, och  bokade in mig och min mamma på en spa behandling och lunch för att en stunds återhämtning. När jag sedan kom tillbaka hem så satt barnen ensamma i soffan, jag frågade var pappa var någonstans, då hade han gått och lagt sig på övervåningen och ”vilat” och barnen satt ensamna och hungriga i undervåningen. Jag gick in i köket för att laga den middag som jag hade förväntat mig att barnens pappa skulle ha förberett med tanke på att det faktiskt var morsdag. Istället möttes jag av en diskbänk full av disk.

Jag blev väldigt besviken fast jag borde ha lärt mig att inte förvänta mig någon omtanke och eftersom barnen var så hungriga så började jag göra iordning smörgåsar istället. Just när vi satt oss ner för att äta dem så kommer ondskan med tunga steg nedför trappan och blir genast förbannad för att jag inte ordnat riktig middag. Jag försvarar mig med att det faktiskt är morsdag och jag tycker att jag den dagen kan jag slippa diska och laga mat. Men jag fick ingen förståelse istället blir han ännu argare och vräker ur sig att ”du har ju för fan fått gå på spa vad mer kan du begära?” (som jag bokat och betalat själv) Han gav sig inte utan var på mig till jag rest mig upp igen och börjat städa köket samtidigt som han stod bredvid och psykade mig.  Jag försökte som vanligt resonera men det var som alltid helt omöjligt eftersom han inte ville något annat än att knäcka mig. Tillslut exploderade jag och då säger han till barnen ”ser ni nu barn? ser ni vem det är som är dum och bråkar”

Idag, morsdag 3 år senare, är jag ensam. Barnen är hos sin pappa i enlighet med det av domstolen utformade umgängesschemat som inte tar någon hänsyn till sådana här dagar. Han kommer som vanligt inte låta dem ringa mig eller ens skicka ett meddelande. Men de firade mig på eget initiativ söndagen innan med frukost på sängen, egenskrivna dikter, sånger och dans. Till skillnad från sin pappa så är de väldigt omtänksamma och kärleksfulla. Bara att veta att vi majoriteten av tiden får leva själva ifred från bråk och rädsla är en morsdagspresent bara det!

images

Hipp hurra och stor kram till alla fantastiska mammor idag och alla andra dagar!

Om du känner igen dig i det jag skriver så är du utsatt för psykisk misshandel och bör lämna relationen så snart som möjligt. Kontakta mig gärna om du vill gå med i vår dolda stödgrupp med andra kvinnor som varit i samma situation. Du är (tyvärr) inte ensam❤️

 


En reaktion på ”Morsdag 2015 – den sista med psykopaten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s