LIVET EFTER PSYKISK MISSHANDEL

Medberoende är en term som ofta används om de personer som faller offer för misshandlare. Jag reagerade första gången jag hörde det eftersom man tänker att man bara är medberoende till den som missbrukar alkohol eller droger men det är själva möjliggörandet, tillåtandet och skyddandet av en persons skadliga och dysfunktionella beteende man syftar på.

Den dysfunktionella personen tenderar att ha en personlighetsstörning med narcissistiska inslag inom gruppen som kallas ”Cluster B”: psykopater, sociopater (antisocial personlighetsstörning), narcissister och borderline. Det vill säga personer som är den medberoendes motsats. En medberoende person är en  ”givare” och motparten är en ”tagare”

Psykiatern Ross Rosenberg har fördjupat sig i det här ämnet eftersom han själv var en medberoende person och han har hittat på termer som jag tycker känns mer korrekt beskrivande av det egentliga problemet och mindre skuldbeläggande på offret och det är ”Self love deficit disorder” fritt översatt ”avsaknad av självkärleks – störning” och ”people pleasing syndrome” det vill säga ungefär ”vill vara alla till lags – syndrom”  och förklarar att orsaken beror på att man helt enkelt har brist på självkärlek.

Oavsett vad vi väljer att kalla den här problematiken så är det här några typiska symptom som du kanske känner igen:

• svårt att säga nej och sätta gränser
• söker bekräftelse och godkännande i andra
• har svårt att ta emot kritik både positiv och negativ
• säger ja till andra även om det betyder att du säger nej till dig själv och det du egentligen vill och behöver
• konflikträdd och undviker rak kommunikation (hoppas att andra ska tolka och förstå utan att man behöver säga vad man vill)
• Du är nöjd om alla andra är nöjda
• Har svårt för auktoriteter
• Är rädd för att bli ensam och övergiven
• Går från relation till relation utan paus
• Separationsångest (både till personer, platser och föremål)
• En djup skamkänsla av att inte duga
• En känsla av att vara annorlunda

Frånvaron av självkärlek som gör att man inte sätter gränser gör att man är ett perfekt offer för dem som är gränslösa, det vill säga personer i ”Cluster B gruppen”. Ross jämför attraktionen mellan medberoende personer och personer med personlighetsstörningar  med narcissistiska drag med den starka dragningskraft som uppstår mellan magneters motpoler. Den ena parten är vårdande och uppoffrande och den andra är självisk och egenrättfärdig.

Att de ”kompletterar” varandra och ”fungerar” i en relation jämför han med ett danspar. Den medberoende lockas till den partner som är en kompletterande motsatts  till deras passiva, undergivna och följsamma dansstil och söker den som styr och leder. Deras dans fungerar perfekt och ingen blir trampad på tårna, så länge den medberoende följer utan motstånd.  Den medberoende danspartnern hoppas hela tiden att vid ”nästa sång” kommer hennes narcissistiska partner äntligen att förstå hennes behov men det händer aldrig och hon fortsätter naivt att hoppas att vid nästa sång händer det. Hon låtsas njuta av dansen, men äts innifrån upp av ilska, bitterhet och sorg över att dansen bara är på hans villkor.

Om hon försöker sätta en gräns, kräver rättvisa eller ömsesidighet så straffar den narcissistiske partnern henne med någon form av aktiv eller passiv aggressiv konsekvens. Oavsett om det är en faktisk handling eller bara ett hot så får det den medberoende att genast ta ett steg tillbaka i rädsla att bli övergiven. Med tiden uppnår misshandlaren på så sätt fullständig dominans över relationen eftersom de systematiskt har stoppat och brutit ner varje försök från den medberoende till att skapa jämnvikt.

Hans beskrivning av den givande och den tagande danspartnern är en förenklad men väldigt tydlig bild av det dysfunktionella förhållandet  som alldeles för många tyvärr fastnar i. Precis som Ross säger så väntar man ofta på nästa sång… ”då kommer det bli bra”, men det kommer aldrig att bli bättre.

Det som gör den som är medberoende så rädd att sätta ner foten är hennes rädsla för att bli övergiven, hon känner en patologisk ensamhet och en skam och rädsla för att inte duga. Den känslan är väldigt stark och känner hon att hon riskerar att bli övergiven eller inte bli godkänd så växer sig denna känsla väldigt stark och hon gör allt hon kan för att få bort den igen genom att vara till lags.

Så vad kommer den här starka inre skammen och ensamhetskänslan ifrån?

De flesta tycks vara överens om att det är ett trauma i anknytningen till föräldrarna, man   har vuxit upp med en eller båda förälder med antingen missbruksproblematik eller personlighetsstörning med narcissistiska inslag (de tidigare uppräknade i ”Cluster B” gruppen). Det vill säga någon som inte har tillgodosett det lilla barnets behov eftersom de varit fullt upptagna med sitt missbruk eller sitt ego. Detta ligger ofta djupt och inget som personen alltid har ett minne av. Tvärtom så tror de ofta att de hade en perfekt uppväxt tills de får hjälp att analysera deras relation till sina föräldrar med en utomståendes ögon. De här barnen har vuxit upp och fått lära sig att de belönas med bekräftelse och ”kärlek”  om de är till lags och begraver sina egna behov. Det har vant sig vid en ”my way or the hight way” mentalitet som de senare söker även hos andra eftersom det känns tryggt och familjärt. Han säger ”hoppa” och du frågar ”hur högt” fast du egentligen inte alls vill hoppa..

Vad är då botemedlet eller lösningen? Något så ”enkelt” och självklart som att lära sig att älska sig själv = Självkärlek.

Har du nyligen lämnat en toxisk relation så gör dig själv en stor tjänst om du tar ett sabbatsår från relationer och ägnar dig åt att lära känna dig själv: vad tycker du är roligt? Vad är din passion? När mår du riktigt bra, vad gör du då? Vad får dig att skratta? Vad vill du egentligen göra med ditt liv; var och hur vill du bo och vad vill du jobba med? Läkningen kan bli väldigt omvälvande resa men den är nödvändig om du ska kunna skapa sunda relationer i framtiden. Under processen kommer du med största sannolikhet identifiera flera osunda relationer du har med vänner, familj och kollegor. Det kan bli en stor utrensning men det är en nödvändig del av processen mot att bli en hel, tillräcklig och självälskande person. Läs mer om läkningsprocessen här:

Läkningsprocessen – den stora utrensningen

och varför det är så svårt att bryta upp:

Trauma bonding – varför det är så svårt att lämna