Den andra filmen i trilogin ”Fifty shades of grey” (Femtio nyanser av honom); Fifty shades darker” (Femtio nyanser av mörker), har precis som den första filmen i trilogin premiär i samband med Alla hjärtans dag. För de som varit offer för en psykopat så är det väldigt provocerande; både att det klassas som en kärleksfilm och att överallt bli utsatt för övergreppet att matas med den vidriga reklamen.
Det framgår tydligt att Mr Grey inte är något annat än en empatilös psykopat. Det han utsätter den stackars Anastasia för är inte på något sätt kärlek. Lika tydligt är det att Anastasia i behov av massor av terapi och kärlek, och absolut ingen Mr Grey. Många har skrivit kritiska recensioner om filmtrilogin, men fortfarande verkar den omåttligt populär hos den kvinnliga publiken. Det säger tyvärr mycket om hur många kvinnor som missförstått att misshandel är kärlek.
Kärlek gör inte ont. Gör det ont så är det inte kärlek. Som jag önskar att jag inte hade behövt passera 40 innan jag lärde mig det. Att se att tonårstjejer samlas och under högtidliga former gå och ser premiären ihop är bara så sorgligt.
Det glädjande är att det har startats en stark protestvåg och förhoppningsvis kan det ge något gott med sig, att man tar upp frågan om vad som är kärlek och vad som är misshandel och förtryck. Jag önskar att mina döttrar växer upp till så starka och självläkande kvinnor att de säger nej och går så fort de möter en Mr Grey, att de inte ställer upp på saker för att göra killen glad. Och att de är den där kompisen som sätter ner foten och hjälper sin kompis när hon blivit en medberoende Anastasia.
Kärlek är inte: kontroll, svartsjuka, stalking, stöld, skadegörelse och förtryck.
Bojkotta filmen och skänk pengar till ett kvinnocenter istället.
Bra skriven artikel i Huffington Post Fifty shades darker isn’t empowering, its abuse
LIVET EFTER PSYKISK MISSHANDEL 